En rote jubileumsskildringar på Armémuseum

SFF Stockholms möte på Armémuseum 4 mars präglades av årets två stora jubilarer: Militärflyget i Sverige 100 år och Svenska Aeroplan Aktiebolaget Saab 75 år.

Programmet inleddes med militär flyghistoria för 50 år sedan, nämligen Svenskt stridsflyg under Kongokrisen 1962. Åke Christianson från Lidingö, berättade om sin tid som J 29 pilot hos F 22, den FN-ledda insatsen i Kongo.

Inledningsvis berättade han om den mycket grannlaga processen att ta ut den frivilliga personalen inför denna mission, där språkkunskaper och motivation var viktig del i uttagningen. Det var många utmaningar som mötte F 22, Kongo ett land lika stort som Europa och i stort sett utan navigeringssystem och med extrema väderförhållanden. Där fanns inga meterologer som kunde ge väderprognoser. Kartunderlagen var bristfälliga, de använde vägkartor där sjöar var blåa, land var gult och städer vita. Begränsad radiosamband och det fanns ingen egentlig flygräddning.

Även den tekniska tjänsten var i hög grad fältmässig men det fungerade bra med väl utbildade värnpliktiga flygmekaniker, långt ifrån hemmaflottiljens resurser. Flygplanen J 29 och S 29 fungerade mycket bra under dessa primitiva förhållanden. Utmaningarna blev inte mindre av att flygningarna genomfördes i en fientlig miljö. Åke gjorde ett tjugotal flygningar och blev beskjuten från marktrupper varje gång.

Uppgiften för F 22 var att vinna luftherravälde genom att bekämpa flygbaser, militära mål och utföra flygspaning med S 29. Åke Christianson är den enda nuvarande svenske pilot som skjutit ned ett annat flygplan. Det inträffade 29 december 1962 då divisionen fick order att attackera utbrytarrepubliken Katangas huvudflygbas Kolwezi för att oskadliggöra flygplanen där. J 29:an var laddade med fulla akan (20 mm automatkanoner) och under vingarna hängde 8 st 15 cm raketer. Spanings 29:an och fototolkarna hade tidigare gjort ett fint jobb så underrättelseunderlaget och målfördelning var gjord. Någon väderinformation fanns inte och strax innan målet sänkte sig molnbasen drastiskt och flyghöjden endast 50-100 meter. En Harvard upptäcktes och Åke fick order att anfalla och hans fyra kanoner träffade så splittret yrde, men motparten försvann i moln och lyckades sedan landa på en annan bas med sönderskjutet sidoroder.

Anfallet gick som planerat och ett antal Vampire, Harvards, bränsleförråd och byggnader förstördes.

Utan egna förluster men vid andra anfallsomgången fick divisionschefen en kula genom cockpit, endast 15-20 cm från pannan. Flera av flygplanen hade skottskador och även Åkes kärra fick en träff i vingen. Marktrupperna sköt intensivt mot de svenska planen. Det visade sig att Plastic Padding var ett utmärkt reparationsmedel. Skickliga tekniker såg till att hålla igång alla Flygande Tunnor så uppdragen fullföljdes. Det var ett stryktåligt flygplan. Efter resultatfotografering visade det sig att större delen av Tshombes lilla flygvapen var oskadliggjort. Vi tackar Åke Christianson för ett initerat och mycket trevligt framfört föredrag om svenskt stridsflyg i ett skarpt läge i vår 100-åriga militärflyghistoria!