Stort intresse för föredrag om Flygande TunnanSkrivet datum: 29 oktober 2014 Uppdaterat datum: 30 oktober 2014 Text: Bernt Olsson
Det var mycket stort intresse för SFF Stockholms första höstmöte söndagen den 12 oktober. Nästan 90 personer hade i konkurrens med storstadens övriga aktiviteter tagit sig till Armémuseum för att lyssna på Lennart Berns föredrag om Saab 29 “Flygande Tunnan”, en svensk kallakrigsikon. Höstens första föredrag och medlemsmöte söndagen 12 oktober på Armémuseum började med ny rutin vid inpassering till Hörsalen. Vårt avtal vid lån av Hörsalen med Armémuseum gäller medlemmar i SFF och vi registrerar därför besökarna vid entrén. Ickemedlemmar får betala inträdesbiljett. Vi får se hur det blir med entréavgiften när denna slopas på statliga museer, inklusive Armémuseum. Vi började programmet med diplomutdelning till modellbyggaren Hans Fehnström som erhöll SFF vandringspris vid IPMS Stockholm (International Plastic Modellers Society) modellbyggartävling Modellexpo 08 Open i Solna 5-6 april. Hans Fehrnström fick pris för hans välbyggda diorama av Underrättelsepluton S 37 på Eskilstunabasen tidigt 80-tal. Dioramat är nu placerat på F11 Museum. Lennart Berns med bakgrund som officer i Flygvapnet, före detta kanslichef i SFF och numera SFF arkivchef höll sedan föredrag om Flygande Tunnan- en svensk kallakrigsikon. Här ett sammandrag från detta intressanta och välformulerade föredrag med många bilder. 1945 började Saab projektet Tunnan under ledning av överingenjör Lars Brising, bland annat med hjälp av tyska ritningar. Det var en banbrytande konstruktion med den pilformade vingen , den första i Europa. Snarlika konstruktioner tillverkades i USA och Sovjet, F-86 Sabre och MIG-15. Saab valde en engelsk motor, Ghost, från De Havilland. Flygmotor i Trollhättan utvecklade och licenstillverkade den. Ghost, eller RM 2 hade ganska stor diameter och därmed fick flygkroppen en trind utformning, där kom smeknamnet den flygande tunnan. Saab rekryterade den engelske provflygaren Robert Moore och Tunnan provflögs första gången 1948. Serieproduktionen kom igång 1950 och avslutades 1956. Den första serietillverkade Tunnan levererades till F 13 i Norrköping. På grund av den stora produktionstakten fick Saabs projekt med trafikflygplanet Saab 90 Scandia läggas ned och de sista Scandiaflygplanen byggdes av Fokker i Holland. Det var en enorm produktionstakt av Tunnan, Saab levererade ut ett flygplan om dagen när produktionen gick på högvarv! Totalt byggdes 661 flygplan, i olika versioner jakt, spaning och attack. Den sista versionen med efterbrännkammare av svensk tillverkning. Med denna stora leveranstakt till flottiljerna var det stort tryck på flygutbildningen. Tunnans pilvinge hade vissa egenheter av aerodynamiska skäl och om inte flygplanet flögs "rent" i låga farter kunde gir-rollstörningar uppstå med svårhanterliga flyglägen och tragiska haverier uppstod. Motåtgärder gjordes med hjälp av modifiering av vingen och förarinstruktioner omarbetades. Två gånger satte Tunnan världsrekord i hastighet på sluten bana 500 km 1954 och 1000 km 1955. Enda gången Tunnan varit i strid var i FN-tjänst under Kongokrisen 1961-1963. Tunnan såldes även till Österike på 60-talet. Tunnanepoken avslutades på målflygdivisionen 1976. TTT-klubben nämndes också, Tusen Timmar Tunnan. En klubb för de som flugit den legendariska J 29 Tunnan 1000 timmar eller mera. Årsavgiften i denna exklusiva klubb är 29:- Den enda flygande Tunnan i världen idag, SE-DXB, ägs av Flygvapenmuseum men är deponerad hos Swedish Air Force Historic Flight som håller denna nostalgiska raritet luftvärdig. Flygande Tunnan är en legend i den svenska flyghistorien och gav svensk flygindustri en plats på världskartan. Utrustad med J 29 Tunnan ansågs det svenska Flygvapnet vara bland de starkaste i världen.
|
|||||||
© Svensk Flyghistorisk Förening Region Stockholm |